en fin teckning på min fina vän elin, ritad av en vän till henne.
Igår på vägen hem träffade jag Elin. En länge nära vän som har varit alldeles för långt borta på sista tiden. Jag blev bara så glad av att se någon jag känner så väl och tycker så mycket om att vara med. Det kändes så hemma.
Elin och jag har känt varandra i typ 6 år, då var vi 11 och började mejla med varandra. Och jag kommer ihåg hur jag längtade och väntade på nästa mejl varenda dag, och gick in på min mejl flera gånger om dagen för att se om hon skickat nåt nytt.
Och vi skrev inte bara om tråkiga saker som skolan (för det är ju egentligen ganska tråkigt, även fast det är typ det som händer i ens liv... det är det första man kommer på att berätta!) vi ställde roliga frågor med flera olika alternativ att välja, som vi sen kolla upp vad vi båda tyckte om saken.
Efter två eller tre år började vi fundera över om vi skulle träffa varandra. Och jag kommer ihåg hur spännande det var att äntligen träffa någon i verkligheten som man bara kommunicerat med på internet. Även fast vi visste så mycket om varandra, då vi nästan berättat allt för varandra, började jag fundera över om vi passade ihop på riktigt. Hur lika vi var, hur olika, om vi snackade precis som vi mejlade med varandra.
Så jag åkte ut till Elin och hon mötte upp mig på perrongen och vi promenerade hem till henne.
Nu under det senaste året har vi inte hört av varandra lika mycket lika ofta, jag tror inte att det beror på någonting speciellt (kanske att vi börjat gymnasium och att det är mycket att hålla koll på och göra), men jag tror mest att det bara blir så efter ett tag. Allt rinner ut i sanden.
Det klart att det är tråkigt att vi inte skriver som vi gör förut, eftersom det var en sån otroligt rolig grej, men vi har haft den stunden. Vi kanske möts i framtiden när vi är vuxna och blir lika nära varandra igen, men nu tror jag faktiskt att vi har en paus ifrån varandra. Inte så att det har varit jobbigt att ha kontakt, mer en paus att utvecklas och komma på idéer och tänka själv. Och jag tror att det är bra.
För jag vet att hon alltid kommer vara så nära mig även fast hon är så långt bort ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar