Jag vet att det inte är långt kvar, inte många dagar förrän jag sitter ute i parken och känner hur kvällen blir till natt och möter nya människors ansikten med min blick. Det dröjer inte länge tills jag möter upp folk på olika platser för att ta dom med mig till ett och samma ställe, tillsammans. Och vi skriker högt till varandra för att ens bli hörda genom den dunkande stereon i rummet. Just då, delar vi på allt.
Jag vet att det inte dröjer länge förrän jag träffar mina vänner igen, men jag har varit sjuk alldeles för länge. Efter fem dagar var jag ute för första gången, på just fem dagar. Och nu har det gått en hel vecka sen jag träffade mina vänner.
Helgen är inte slut än, men jag längtar redan till nästa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar