Nu är det såhär roligt och underbart att jag har hittat en kamera! Alltså på riktigt, jag har hittat en kamera uppe i vårt vindsförråd. Den tillhörde egentligen min bror förut, men låt oss glömma bort det och tänka att jag hittade den, bortglömd, i ett litet vindsförråd, helt orörd och oförstörd och en gång älskad och väl omhändertagen av någon.
Det är en Kodak, vilket för många inte säger så mycket, egentligen inte för mig heller, men det är ett fint namn ju. Jag tänkte presentera er lite för den så ni får se hur fin den är. Varsågoda.
Kameran bor som i ett litet skal eller en låda, något som skyddar den i alla fall, tur!
Öppnar man skalet ser man först sökaren, det man tittar igenom när man ska ta en bild.
Och sen hela fina kameran!
Såhär.
Jag älskar allt med den här kameran men det absolut vackraste jag sett är objektivets små detaljer, siffror, bilder och förklaringar. Det finns till exempel en bild på ett huvud, vilket betyder att man är på det avståndet att ett helt huvud syns i bilden. Åh, så himla fint och perfekt!
Man kan självklart ta bort skyddet och då ser den så här clean ut.
Nästan finare faktiskt!
Åh, jag är så glad över att jag fann den här i en låda på vår vind, helt underbart.
Det här är ju en analog kamera så man laddar den genom att öppna huset och sätta in en filmrulle.
Helt öppnat ser det ut såhär. Fyrkanten där passar perfekt in på filmrullen sen och när man tar en bild öppnas objektivet så att ljus åker in och landar på filmrullens ruta, och vips har man fått en bild. Hur fantastiskt är inte fotografi helt ärligt??
Tycker ni också om den?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar